is this it?

4 veckor har kommit och gått...
Nu har jag ungefär en lika stor kris som jag hade när jag skulle börja jobba efter föräldraledigheten.
Jag har abstinens efter Astrid och kan inte få nog, hon är så rolig och så kavat just nu. Samtidigt som man sliter sitt hår(om det inte är hon som sliter i det) så fylls hjärtat upp av sådana känslor så man nästan slå kullerbyttor. Alla ni som har barn vet nog vad jag talar om!
Hur ska jag klarar mig?
Jag vet att det gick bra när jag jobbade, men jag har liksom glömt det. Dom där få futtiga timmarna på kvällen känns nu igen som ingenting...Å så ska det vara resten av livet??

För att vända mina sorgsna känslor kan jag tala om för er att semestern har varit perfekt på alla sätt och vis. Ömsom regn ömsom sol..Mest sol känns det som såhär i efterhand. Vi har umgåtts med familj och vänner, solat och badat, åkt på utflykter och slappat, ätit och druckit gott, myst och lekt, skrattat och gråtit, cyklat & joggat, fiskat och bestigit berg...

Veckan som nu kommer, lär jag & lilla familjen vara som ett barn som väntar på tomten....Hoppas han kommer med ett fint paket denna gång!