hur gör ni? Just nu har min Lilla en grej för att kasta mat, ner på golvet...
Hon tittar på oss och kastar sen iväg det. Bara för att, det inte passar liksom. Hon kastar också andra saker som hon har och pillar med när hon sitter vid bordet. Nu tänker jag så som såhär, likabra att hon lär sig direkt. Ibland blir ju tillrättavisningen lite mer lekfull som ungefär; hurrödu busunge så får du inte göra. Men å om och om igen när hon gör detta idag säger jag nej kasta inte maten, så gör hon det igen, nej kasta inte maten...osv. Sen säger jag med lite mer allvarlig röst, Sluta kasta maten Astrid. Hon tittar på mig, jag ser hur ögonen ordagrant fylls med tårar och så sprutar krokodiltårarna ut, hon gråter, sträcker sig efter mig och klamrar sig fast runt min hals. Så säger jag att man inte för göra så att jag blev arg på det hon gjorde inte på henne(så som ja brukar säga på jobb..:) Så var den historien slut. Samma sak vid middagen..Ja provar säga kasta inte maten 5 ggr och säger sen igen; Sluta kasta maten Astrid...Och så fylls ögonen igen och samma sak händer igen. Så..är det för tidigt att vara lite bestämd med sånt? ( man får ju dåligt samvete som den värsta boven när man själv framkallat krokodiltårarna...)
jag tänker lite som att kan hon av sex djur hämta den jag sjunger om, ta fram den bok jag ber henne eller nåt liknande så borde hon också kunna lära sig; kasta inte maten...
har ni börjat säga till??
