Paket och fika på sängen! Tårtfixande, städ av lägenheten. Stilla ro med tidning, fika och sen ut med cykeln. Det blev lekplats och parkhäng. Jag kan gissa att för en liten är vissa delar av parken som ett safari, ni ser ju vad bilden säger-wiiihooo! På lekplatsen hör vi plötsligt ett NEEEEJ och en efterföljande tystnad. En pojke gick för nära gungan och blev pågungad. Såg hans mamma lyfte upp honom, inget skrik... Sen hörde jag tack och lov(??). De satte sig på en bänk och trots en överfylld lekplats gick INGEN fram och frågade hur det gick. Såg såklart mitt ansvar och stegade fram... Verkade inte vara någon fara, han grät och mammas ögon var överfyllda med tårar när hon sa att hon trodde att han bara bitit sig i tungan men mest blivit rädd... Ni får ta det lite lugnt sa jag. Tårarna rann över för mamman och hon svarade; ja vi måste nog lugna ner oss lite.... Att inte ens den som gungade gungan fråga hur de gick eller de som satt bredvid är ju bedrövligt!!! Hur som helst har jag haft en fantastisk dag med familjen. Är så glad att jag får vara mamma till Astrid och är lika glad för att jag har världens bästa mamma!
Från soffans iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar