jobba

I afton när jag och Astrid åt middag sa jag till henne; Snart ska mamma börja jobba. Då får du vinka till mamma när jag går och så kommer jag hem och leker med dig senare. Du ska ju busa med pappa hela dagarna istället. Då tittar hon sammanbitet mot dörren, vinkar och säger Maamma!

När jag lite senare ska gå och handla säger jag hej då och hon gråter krokodiltårar. Trodde hon att jag skulle gå till jobb? Hon var iofs lite trött och lite gnällig...Men de känns ändå som hon förstår så mycket. Mitt hjärtegull. Jag kan knappt själv förstå att det VERKLIGEN drar ihop sig.