När besvikelsen tar över

Efter en morgonnap och frukost/lunch för lilla familjen gav vi oss ut på en liten tur. Skönt att komma ut lite efter att mestadels ha varit inne hela veckan. Jag var laddad till tusen och gjorde bilder och planer i huvudet som löd; köpa soffbord8som såklart ska finnas i lager) köpte några fina ljuslyktor att ställa på...osv.

Allt flöt på fint, det bjöds bubbel,kakor och godis! Vi provsatt fotöljer och soffor också.

Tillslut blev vi expiderade och sa vilket bord vi var på jakt efter, innan jag hann prata klart sa hon att det var slut...SLUT! å vi vet inte om eller när det kommer in på lager igen...nääähää...amen va f-n! jag höll uppe energin en liten stund till....15% på hela sortimentet...kanske vi ska slå till på en ny soffa och två fotöljer..tillslut samlade vi oss och insåg att vi inte kan köpa en ny innan vi ens satt ut den gamla på blocket... Vi gick därifrån, jag med bly i benen. Gud så besviken jag var!

Vi gick genom stan...kollade lite på skor. Det var trångt med vagnen, jag var sur och kunde inte se annat än perfekta brudar med snyggt hår och nymålade naglar...Å där gick jag besviken, men min utväxt och avskalade korta naglar. Så var självförtroendet också borta. Gylfen gick dessutom upp hela tiden och jag var väldigt glad för att det är höst och man äntligen kan gömma sig i en lång jacka. Efter en hostattack jag fick som aldrig gick över styrde vi kosan hemåt...utan energi kvar. Varm choklad som Mr H fixade till mig gjorde dock susen för både hostan och humöret.

 Men de där soffbordet alltså....skiiit också! har jag sagt det förut....tveksamhet lönar sig...sällan, eller numera ALDRIG! Om ni vill se bordet jag antagligen aldrig kommer ha i min ägo kommer det här...