kanske finns de någon som känner igen sig, kanske finns någon som tycker jag är knäpp, kanske finns någon som förstår mig....
Jag måste liksom få ut det någonstans så jag antar det blir här....
Under en längre tid (kanske sen jag fick barn?) har jag mer och mer känt att nä det är inte här jag ska leva mitt liv och låta mitt barn växa upp.Visst har jag saknat många och mycket under alla åren här nere men inte som nu.... Nu känns det lite som man har haft tid att fundera. Jag är avundsjuk på ordnade liv, kanske i mina ögon ordnade...att vara på rätt plats-där man vet att man kommer att bo-jag menar i stad-inte nödvändigtvis i bostaden, att planera förskoleplats, vart julgranen ska stå, kafferep, söndagsutflykter(vi har ju inte ens en bil), barnrum och födelsedagskalas med familjen. I mitt o-ordnade lite surfar jag på flygbolag hemsidor för att hitta den billgaste och mest tidsrätta avgången för att kunna åka dit man vill vara omän bara för några dagar. Ni kanske inte kan gissa vad det redan nu kostar ifall man ska flyga hem över julen? Jag stressar mer och mer upp mig över detta, och känner hur tiden bara springer iväg. Vi har sedan en tid tillbaka kommit fram till att vårt gemensamma mål är att flytta norrut...MEN nu är det bara det att det är liksom inte lika lätt som när jag precis var färdigpluggade tog mina kläder, gitarren, cyklen och en hallbyrå, några lampor och lite porslin och flyttade 140 mil söderut. Nej nu är det lite mer komplicerat än så....Nu ska två vuxna människor ha jobb, det ska säljas en lägenhet, hittas ett nytt boende, transporteras ett bohag genom sverige(är det tur eller otur vi inte har bil??) samtidigt som inte Astrid ska komma i kläm under några omständigheter.
Nu känner jag tårarna börjar bränna bakom ögonlocken...
Jag kan inte heller säga att jag gjort annat än att älska mitt liv här nere också. Ni kan aldrig ana vilka underbara vänner jag fått, som står där i givakt när jag vacklar. Som jag skrattat och gråtit med. Så många fina kollegor, så varma nyblivna mammor som jag lär känna mer och mer ju äldra Astrid(och jag själv såklart blir). Så mycket skoj som jag hunnit ha under mina år som Malmöbo tror jag inte jag haft om jag stannat kvar i mitt lunk som jag var i just då i november 07... Jag gjorde en snabbt och impulsivt beslut, Mr H är nog mannen i mitt liv...drar jag inte nu så förlorar jag honom. Chansningen gick hem, han är utan tvekan den jag ska bli gammal med, men nu vill jag knyta ihop säcken! Jag vill ha allt det jag drömmer om på en och samma plats... Kommer utan tvekan att bli känslosamt den dagen(om den nu kommer) jag ska lämna sveriges sydligaste landskap....
Men jag ställer mig ibland frågan, kan man få allt? Eller måste man ibland göra val...?
skulle bara vilja skicka en kram!!
SvaraRaderaFör det första, Astrid kommer inte i kläm. Glöm det direkt! All stress ni skulle känna inför alla moment i en eventuell flytt kommer hon möjligtvis att känna av men hon är en människa, hon fixar det =) Sen har jag en känsla av att du alltid kommer sätta henne i första rummet, frågan är nog hur du skulle må snarare.
SvaraRaderaSen tänker jag KÖÖR på! Sök jobb (om inte annat kan du vikariera för att snart norpa en fast tjänst, jag blir helt utbränd som vikarie här uppe!). Passa på när H är föräldraledig kanske? Du kommer kunna jobba på en gång, även om du inte har en fast tjänst. Skaffa ett boende som inte kostar miljarders och se det som en övergångsperiod.
Jag tror att man kan få allt, bara inte samtidigt. Om ni ska flytta upp, dra inte ut på det, är mitt tips =)
Gud, nu kanske jag gav dig massa ångest. Jag vill bara peppa dig för det märks att du dragits mot norra sverige under en rätt lång tid. Och det handlar ju inte om att du misstrivs där nere, snarare att du känner dig mer hemma här uppe. Och Malmö finns kvar!
Pepp, pepp och pepp! Och kram!
Du, Hasse & Astrid vet att alla vi här uppe MER än gärna vill ha "tillbaka" er! Jag vet att jag sagt att allt löser sig inom sinom tid... Men om nu inte ursprungsplanen går i lås, så kanske det är dags för ett sånt där snabbt impulsbeslut igen! ;) Livet består av en massa chanser och att VÅGA!! Och det min vän, vet jag att du kan!! Puss
SvaraRaderaJa man har alltid mål. Min största dröm just nu är att få ett ordnat liv, trygghet på en och samma plats :) Det kommer bli bra för oss men ja allt är så komplicerat nu. :)
SvaraRadera